Balladen om konsekvenser (L. Winnerbäck, sommaren 1994)


F    G    Am    F    E7    Am    E7


        Am      Dm          Am          E7
På en kvinnoanstalt är det fuktigt och kallt,
        F          G7           C     E7
för en dam som avtjänar sitt straff.
        Am          Dm       Am           E7
För dom år som har gått; en serie grova brott
           F             G7       C
och konsekvenser av sin fysiska kraft.


E7                   Am
Uppseendeväckande beteenden.
     E7                      Am
En skurk bakom oskuldsfulla leenden.
    H7          E7             Am    Am/G      F
En flicka, så grann, dömd för våld mot tjänsteman.
                G7      E7           Am
En samling av djur som tycks va illegal,
          F          G7       C    E7
samt ett misstänkt stort kapital.




Hon gråter varje kväll, instängd i en cell.
Och hennes röda ögon börjar färgas grå.
Hon var elva år blott, när hon begick sina brott.
Nu ska hon snart fylla femtiotvå.


Vårdslösa beteenden

straffar sig självt i alla avseenden.
En flicka så from, nu bakom lås och bom.
Och Tommy och Annikas goda hjälpsamhet
har klassats som medskyldighet.


C            G7                 F             C
Flickan är skyldig, det kan man aldrig ändra på.
        G7              F             C
Lag är lag. Det kan man aldrig ändra på.
           G7               F             C
Brott är brott. Det kan man aldrig ändra på.
                  G7          F      G7     C     E7
Men flickan har drömmar; det kan man ändra på.


På en parkbänk i stan, full som själva fan,
sitter en man och tar ett järn.
Han är ensam för sin stank. Han är utbränd och pank,
och han fick pruta för en folköl i affär'n.


När han var liten så rymde han från barnhemmet
och stack ut med nåt fyllo, från A-laget.
Han verkade så snäll, fast han var full och kriminell.
Och pojken får nu leva på vatten och bröd
och Paradis-Oskar är död.


Hans eget fel. Det kan man aldrig ändra på.
Brott är brott. Det kan man aldrig ändra på.
Paragrafer kan man aldrig ändra på.
Men pojken har drömmar; det kan man ändra på.


I en dyster sal, på ett kvinnohospital,
ligger en kvinna på en bår.
Hon har just fått sin tablett för sitt märkliga sätt
att börja skrika så fort det blir vår.


Hallucinationer i forntiden.
Hon tror hon har sett fåglar med ansikten.
Och hennes enda vän får hon aldrig se igen.
För han trotsade förbuden och sin egen förkunskap
och föll ner i ett helvetesgap.


Flickan är galen. Det kan man aldrig ändra på.
Psykoanalyser kan man aldrig ändra på.
Behandlingssätt kan man aldrig ändra på.
Men flickan hade drömmar, och det kunde man visst ändra på.